STIGEN FORTSÄTTER TILL BADPLATSEN

Nu går vi vidare på stigen, och det är inte långt till platsen där vi brukar bada. Botten där består av fast snäcksand.

BADPLATSEN

Nu har vi kommit till badplatsen som folket i Östorm använder.

Den här bilden är från 1970-talets Östorm. Då fanns det fortfarande en sjöbod kvar som vi kallade för Kalles båthus. Kalle i Vik (Kristiansson) hade köpt och fraktat hit sjöboden som en gång i tiden byggts av Evert Taubes pappa (enligt vad Kalle själv har berättat). Ekan som ligger vid bryggan är min pappas gamla. Kalle i Vik var född i Vik som ligger på vägen mot Bovallstrand, men han byggde sedan ett hus i Östorm åt sin familj, och han  bodde där tills han dog på 1980-talet.

Både sjöboden, ekan. Kalle och min pappa är nu borta. Kvar finns en stenpir där bryggan stod. Det är den platsen som vi numera brukar bada vid.

BORTOM BADPLATSEN

        

Om man tittar längs havet bortanför badplatsen så ser det ut så här.

BADUDDEN

Ännu längre bort ligger vad vi brukar kalla för badudden. Längre bakåt i tiden brukade vi bada här - längst ut på udden.

Här har funnits ett trankokeri en gång i tiden och bassängen som har gjorts med stora stenar har en gång innehållit mängder av sill (för att göra tran av).

Ur Wikipedia:

Tran är en flottig olja som utvinns ur fisklever (fiskolja eller marinolja), eller kroppar av andra havsdjur, och som är rik på vitamin A, vitamin D och omättade fettsyror. Tidigare kokade man styckade djur för att få deras tran. Under den största sillperioden 1753-1809 fanns till exempel över 500 trankokerier bara i Bohuslän. Före 1860 blev tran använt som olja för lampor och smörjmedel. Tran används också för tvålframställning och för kosmetiska produkter.

RÖD BRÄNNMANET

        

Från Wikipedia:

Röd brännmanet (Cyanea capillata), tillhörande klockmaneterna, är den art av maneter med störst känd medusa. Den förekommer i de kylslagna vattnen i Arktis, norra Atlanten och norra Stilla Havet, blott sällan söder om 42° nordlig latitud. Noteras bör att tillväxt hos de enstaka individerna hämmas i varmare vatten, varför de största exemplaren påträffas i de kallaste vattnen. I Sverige påträffas denna manet längs med västkusten och in i den sydvästra delen av Östersjön. Det finns liknande maneter i haven runt Australien och Nya Zeeland som eventuellt är samma art.

De röda brännmaneternas medusor kan bli över 2 meter i diameter över klockan^[1], men det förekommer också mycket små brännmaneter. De största exemplaren kan ha tentakler ("bränntrådar") som är 30 meter långa. Färgen bestäms i hög grad av storleken. Stora individer har klarröd eller mörkt lila färg, medan små individer närmast är orangefärgade.

Den röda brännmaneten har en klocka som är indelad i åtta lober, vilket får den röda brännmaneten att likna en åttauddig stjärna. Från klockans centrum växer det ut små korta färgade munarmar. Bränntrådarna är mycket klibbiga och grupperade i åtta knippen. Varje knippe innehåller 65-150 trådar, som är uppställda i rader.

VANDRING ÅT ANDRA HÅLLET

Här syns badplatsen och berget på lite längre avstånd. Det finns en jättegryta på den här platsen som fotot togs. Se nästa bild.

JÄTTEGRYTA

På den här platsen finns en jättegryta. Det finns fler jättegrytor i Östorm, bland annat i berget precis ovanför sommarstugan. Där finns det två stycken.

På en ö som heter Alvö i skärgården precis utanför den här viken finns väldigt många jättegrytor. Alvö är känt bland båtfolk för sin fina naturhamn. Många fritidsbåtar lägger sig där på somrana.

Ur Wikipedia

Jättegryta är en i berg urholkad fördjupning, som bildats genom att strömmande vatten fått en sten att rotera tillsammans med grus och mindre stenar i en virvel under en längre tid. Många stora jättegrytor skapades under istiderna, genom att lösryckta moränblock i framforsande smältvatten fraktades tillsammans med grus och småsten, för att slutligen hamna på glaciärens botten. Där kilades blocket (stenen) fast i en gropp eller spricka av berggrunden, varmed smältvattnet med all kraft skötte dess rotation och grytan som bildades blev ett faktum. Löpstenen som urholkat en jättegryta ligger oftast kvar som en ovanligt slät, äggformad sten, antingen på dess botten eller i dess närhet. Även om jättegrytor i allmänhet är bildade neråt, finns det exempel där stenar och grus har roterat mot en bergvägg och skapat en horisontell urgröpning. En sådan bildning anses Rösjögrottan utanför Motala vara.

GROTTORNA