ULEBERGSHAMN

Söder om Bottnafjorden och en samling öar bestående av vacker rosafärgad granit tränger Strandhamnskilen in i landet mellan bergen Vindeklätten och Kranseberget. Viken, som nu blivit grund i sin inre del, bildade förr en utomordentlig hamn även för större fartyg. Höga berg och öar skyddar från väster. På vikens södra strand växte samhället Ulebergshamn upp. Ulebergshamn ligger på utmark till hemmandet Uleberg, därav namnet. År 1594 beskrevs det endast som en hamn "en haffn, kallis Ulffuebergs haffn" i den inträngda viken, men där fanns med säkerhet befolkning några år senare. Troligen var platsen utskeppningshamn för timmer.

Enligt tradition bodde där flera holländare. En var den mycket rike skepparen David Slaman på gården Uleberg, som bl.a. ägde de skepp, som ännu ligger sänkta i viken.De flesta vägar är täckta med asfalt och kantade av stora huggna stenar. Hamnen består av en stenskodd kaj med några större magasin och ett fåtal mindre sjöbodar samt en gammal kvarn. Strandområdet nordost om hamnen har fyllts ut och försetts med småbryggor. Bostadsbebyggelsen vänder uthusen - och därmed ryggen mot stranden. På bergen kring samhället och viken ligger moderna fritidshus och villor, men det äldre bebyggelseområdet har dock bibehållit sin ålderdomliga karaktär med flera intressanta byggnader och detaljer från stenhuggarepoken. Den nu övergivna utskeppningshamnen med sina magasinsbyggnader vittnar med stenhögar och kranen om den tidigare lönsamma stenhanteringen, liksom skrotstenen på bergen runtomkring viken.

SLAUGMAN I ULEBERGSHAMN

En stark tillbakagång i en dittills framgångsrik trakt har jag kunnat särskilt påvisa för Sotenäs härad, såväl i dess många kustsamhällen som på dess landsbygd.

I det under de första årtiondena av 1600-talet blomstrande samhället Ulebergshamn var det, vid sidan av ett par andra skeppare, de båda David Slaugman, sannolikt bördiga från Pommern, som stod bakom denna positiva utveckling. I varje fall den äldre av dem bedrev en sjöfart som sträckte sig ända till de stora handelsstäderna vid Medelhavet, t.ex. Venedig i Italien och Valletta på Malta.

Johan Ödman beskriver situationen i Ulebergshamn, "fordom i danska tider bebodd av många rika skeppare, som haft Spanienfarare och andra fartyg, bland vilka denne Slaman icke varit den ringaste, dock den siste; ty sedan Bohuslän kom under Sverige, blev befallt att alla skeppare, som bodde vid stranden, såsom här på Grebbestad och Sannäs i Tanums gäll, och hade Spanien-farare, skulle flytta till städerna, Marstrand, Kungälv och Strömstad, på det de, som i kriget varit mycket förstörda, måtte genom dessa rika köpmän komma upp igen i stånd och Kronan få desto mera till tull". Trots vissa överdrifter är nog detta en i huvudsak riktig beskrivning. Man måste i varje fall komma ihåg att denna utveckling till städernas fördel inletts redan under den norska tiden.

Axel Em. Holmberg återger en annan tradition om "den goda hamnen Ulebergshamn" och om de många "holländare" som fordom varit bosatta där: "Den siste av dem, David Slaman, var så rik, att han ägde 5 skepp i sjön, men sänkte dem alla, då kronan av någon anledning begärde dem till låns".

Kan detta "lån" ha varit en förskönande omskrivning av förbudet mot seglation år 1658 eller möjligen år 1681? Sannolikt hade då de svenska myndigheterna begärt att David Slaugman d.y. skulle föra över sin rörelse till någon av Bohusläns städer. Redan under den norska tiden hade det f.ö. framkastats påståendet att David Slaugman d.ä., död år 1636, skulle ha varit borgare i Marstrand eller i Fredrikstad.

Etter den yngre Slaugmans död år 1682 fanns det inga släktingar kvar som kunde fortsätta hans verksamhet i Ulebergshamn. De av hans arvingar som bodde på Sotenäset övergav strandsittarläget, liksom de flesta av dem som varit hans medhjälpare i rörelsen. Av dessa var det bara Nils Olsson Trolle som stannade kvar i Ulebergshamn, där han dog år 1716. Huruvida han efter år 1683 fortsatte att bedriva inrikes sjöfart, tillåten från september detta år, kan man nu inte fastställa, då alla tullhandlingar från denna tid gått förlorade.

PENDLING TILL JOBBET I GÖTEBORG